Startsida
Filmer
Evenemang
Biljetter
Biografer
Schema
Skribent
Historik
Filmarkiv
Press
Arrangorer
Kontakta oss

In english





Välkommen!

Inte nu igen. Inte en gång till. Inte en text till som handlar om betydelsen av att visa upp den judiska kulturen. Inte en text till om den framväxande antisemitismen och vikten av att bekämpa den. Och att detta är just vad vi gör i filmfestivalen. Inte en till. Sådant får jag höra från mina festivalkollegor. Men vad ska jag då skriva om?

Kanske ligger det någonting i det. Det kan bli lite tjatigt. Men faktum kvarstår; det förefaller som om företrädare för det samhälle som omger minoritetskulturerna gärna frågar efter en anledning. Varför? Vad ska det vara bra för? Behövs det verkligen en judisk filmfestival?

När det romska kulturcentret i Bagarmossen slog upp sina portar för ett par månader sedan frågade DNs reporter varför det behövs ett romskt kulturcentrum. Ja, varför inte. Man kan ju alltid vända på steken och fråga sig varför det behövs ytterligare en journalist som ställer mindre begåvade frågor kring minoriteters rätt att manifestera sin kultur. Det kan man verkligen fråga sig.

2004 har onekligen varit ett händelserikt år. Århundradets storgräl utbröt då den israeliska ambassadören gav sig på ett av verken på Making Differences, en kulturmanifestation knuten till folkmordskonferensen i Stockholm. Hans oacceptabla beteende och det påföljande bråket omintetgjorde alla försök till ett konstruktivt samtal kring krisen i Mellanöstern. Några av de andra verken, som på ett mer lågmält och nyanserat sätt skildrade konflikten mellan Israel och Palestina, hamnade helt i skymundan. Det kan inte ha varit avsikten, och blev mycket olyckligt för alla oss som tror att konstruktivitet och försoning måste vara nästa steg. Inte ytterligare provokationer och hätska utfall från bägge parter.

I år riktar festivalen strålkastaren mot Israel. I flera av festivalens filmer skildras det som ofta framstår som en olöslig konflikt på ett mer mångfacetterat sätt. I likhet med den uppmärksammade Check Point får vi i Ford Transit följa dem som lever på de ockuperade områdena, de som ständigt måste röra sig mellan bevakade gränsposteringar. I Galoot får filmaren, i frivillig exil i London, möjlighet att på avstånd reflektera över konflikten och över sitt eget förhållningssätt till Israel och palestinierna. Channels of Rage gestaltar samma konflikt, men denna gång inifrån Israel. Filmerna har rönt stor uppmärksamhet så missa dem inte.

Men en judisk filmfestival är mycket mer än Israel och konflikten i Mellanöstern. Den är också judisk blaxplotation i festivalens öppningsfilm The Hebrew Hammer, jiddishkultur i den legendariska The Vilna Legend och judiska barn som gömdes för att undkomma nazisterna i filmen Hidden Children.

Festivalen uppmärksammar också att det i år är 100 år sedan Isaac Bashevis Singer föddes. Vi visar Sinnenas estrad, ett oförglömligt samtal mellan Singer och Anthony Burgess från 1985. Två av litteraturens giganter från två helt skilda universum. Och ändå mötas de två. Mycket bättre än så kan det knappast bli.

VÄLKOMNA,
Christina Gamstorp