|
                   |
|
|
I år är det 60 år sedan Auschwitz-Birkenau befriades av de allierade trupperna, 60 år sedan världen stod öga mot öga med det mest fasansfulla brottet i världens historia; mördandet av sex miljoner judar; minst en halv miljon romer; homosexuella, handikappade, och alla de som inte passade in i den nazistiska världsbilden. Intresset för Förintelsen har aldrig varit större, de senaste tio åren har det publicerats hyllmeter med forskning om Förintelsen. Den 27:e januari i år, dagen för 60-årsminnet av Auschwitz befrielse, fylldes svenska tidningar med flera helsidor om det fasansfulla som hände där, och i de andra nazistiska dödslägren, i hjärtat av den europeiska civilisationen. Förintelsen utplånade inte bara ett helt folk utan också den judiska kulturen i Europa; traditioner, kunskap, ideér, judiskt tankegods, det judiska livet. Allt försvann. Det uppstod ett tomrum, Europa förändrades när den judiska civilisationen förintades. Vad som växte i dess ställe vet vi inte, men vi lever för alltid med konsekvenserna av Förintelsen och utplånandet av en hel kultur. Israel blev kanske en av de viktigaste konsekvenserna av Förintelsen; bildandet av en judisk stat där den judiska civilisationen åter kunde växa fritt, befriad från den europeiska antisemitismens tvångströja. Paradoxalt nog utgör Israel idag en av den ”nya” antisemitismens främsta bränsledepåer; det urgamla hatet mot judarna maskeras till kritik mot Israel. Tyvärr spelar den israeliska regeringen delvis på samma strängar och fördömer varje kritisk röst som ett utslag av samma antisemitism. Trots detta ger den senaste tidens utveckling anledning till en försiktig optimism. Idag har den judiska kulturen åter ett uppsving. Runt om i Europa kommer den till uttryck i teater, konst, musik och litteratur. Och film inte minst. Förra året såg Warszawas judiska filmfestival dagens ljus, och detta i ett land där den judiska civilisationen så totalt utplånades. I detta tomrum har den åter slagit rot. Också Stockholms Judiska Filmfestival drar sitt strå till stacken. I spelfilmer och dokumentärer skildras den judiska kulturen från Argentina i söder till Tyskland i norr. Parallellt med detta når allt fler filmer med ett judiskt tema de stora biograferna; bara i år har svenska biobesökare kunna se filmer som Mr Ibrahim och koranens blommor, och The Friedmans. Judisk kultur börjar bli mainstream. Det är fantastiskt. Och väldigt glädjande. Vi fortsätter att visa allt det som inte når svenska biografer. I år inviger vi festivalen med den prisbelönta israeliska Or i celebert sällskap av filmens regissör Keren Yedaya. Daniel Burmans argentinska kanonrulle, om ett sunkigt köpcentrum i Buenos Aires befolkat av allsköns sköna typer, får avsluta årets festival. Israel har också sin givna plats på festivalen, denna gång skildrat genom så olika filmer som On the Objection Front, Metallic Blues och Or. Olika sidor av ett land där konflikten mellan Israel och Palestina tveklöst präglar den israeliska filmen, men där det också finns plats för annat, för det vanliga, ibland obehagliga livet. Festivalen uppmärksammar också 60-årsminnet av Auschwitz-Birkenaus befrielse med en specialvisning av The Last Days och jiddishfilmen Unzere Kinder. Och så får ni inte missa den underbara animerade kortfilmen Backseat Bingo. Återigen en av dessa filmer som känns så omisskännligt judisk utan att man kan sätta fingret på någon enda sak. Den bara finns där, känslan. Tveklöst. Välkommen! Christina Gamstorp |
|
|